Att vara snäll mot sin kropp

Det är vinter, jag är lycklig. Snön fortsätter att dala ner och jag kan inte sluta le sådär fånigt. Nästa som att vara nykär. Allting är helt plötsligt bara helt magiskt!

När jag var ute förut ikväll så funderade jag på något som L sa tidigare över telefon. Att jag har varit snäll mot min kropp i år. Och det är verkligen så, jag har varit snäll mot min kropp och mot mig själv för första gången på väldigt länge. Känslan av att inse det är fantastisk. Jag blir varm inombords, för att jag vet att det är såhär det ska vara. Jag förtjänar det här, jag är precis lika viktig som alla andra. Det är inte längre okej att låta min kropp ta stryk.

Vad gör du för att vara snäll mot din kropp och mot dig själv?

Att göra en livsförändring.

Att ändra sitt liv är svårt. Det är något som tar otroligt med tid och beslutsamhet. För att lyckas måste du verkligen vilja. Du kommer att känna glädje när du når mål du satt upp, men du kommer också att känna besvikelse när du faller tillbaka i gamla mönster.
Vägen kommer inte alltid att vara rak, du kommer inte alltid veta vilket vägval du skall göra och du kommer alltid undra över beslut. Det finns heller ingen annan än du som kan förändra ditt liv. En sådan förändring måste komma inifrån.

Jag har gråtit, varit förbannad, känt lycka ända in i själen och skrattat åt mig själv. Så, är det värt det? Ja, för mig har det varit värt det flera gånger om. Även om jag inte är klar med min förändring (blir man någonsin det) så lär jag känna mig själv på nytt. Jag behöver varje dag lista ut vilken relation jag har till mig själv, vad som är viktigt och vad jag faktiskt vill prioritera.

Något som har varit återkommande viktigt för mig under det här halvåret som gått är att alltid försöka komma ihåg vissa känslor. När det har varit extra jobbigt till exempel så vill jag minnas den känslan för att kunna ta fram och jämföra lite längre fram. Har det blivit någon skillnad? Är det lika jobbigt den här gången? Anledningen till detta är för att själv kunna se och faktiskt känna efter att jag blir bättre och starkare hela tiden.
Samma sak gäller dock när jag känner otrolig glädje, jag tar vara på känslan. Sparar den så jag kan plocka fram den senare för att komma ihåg varför jag gör det här. Varför det är värt att kämpa.


Idag är det första advent och jag har fyllt hela lägenheten med tända ljus. Musiken är på max-volym och jag bara är. Ligger i soffan och låter alla tankar bara flyga runt. Det är en sorts avkoppling för min del och det hjälper mig att komma på vad jag vill i framtiden. Eller bara närmsta timmen.