Efter att ha ändrat om i livet, möblerat lite annorlunda så måste jag inse att jag är en prioritet. Jag är viktig, för mig. Investeringar som görs i mig själv är bra investeringar. Det är sådana som kommer att ta mig långt. Vad andra tycker och tänker om mina val är numera irrelevant.
Att ha gått ner t r e t t i o s j u kilo är som att omvandlas till en annan person, utvändigt. Det är dock svårt att hänga med, invändigt. Jag tycker fortfarande precis likadant, jag tänker samma tankar och jag har samma sjuka beteende när det gäller mat. Den psykiska biten är nog det som är svårast, det jag behöver jobba mest med. För jag är inte längre samma person som för ett år sedan. Även om jag känner mig precis lika tjock, eller ja till och med tjockare, så vet jag ju att så inte är fallet. Men logik är något som liksom hamnar på sidan av.
Efter många timmar av funderande och bollande med mig själv så har jag insett att jag måste vara snällare mot mig, måste värdesätta det jag faktiskt har presterat och vara stolt över hur långt jag kommit.
För när det väl gäller, visst skulle jag göra allt för mig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar